Varning.. deppigt inlägg

Var ska jag börja..?
Jag är en mästare på att lägga mina känslor och tankar åt sidan. Åtminstone de tankar som får mig till att känna mig nere. Nu har jag kommit till min bristningsgräns. Jag kan inte förklara vad det är jag känner eller varför jag känner som jag gör, men någonting är fel. Allt känns så meningslöst, hopplöst, falskt... U name it. Sann glädje, när kände jag det sist? Varje morgon jag öppnar mina ögon vill jag sluta dem igen, snurra in mig i täcket, släcka allt som lyser och få ligga där hela dagen. Jag ställer mig själv frågan om jag kan göra något för att motverka de här tunga känslorna, men jag KAN inte komma på något. Det känns verkligen som att ingenting kan göra mig lycklig just nu. Jag vet att jag låter egoistisk nu och tro mig, jag försöker verkligen hitta ljusglimtar i tillvaron. Ibland ser jag små solstrålar men de är kortvariga.

Jag försöker och jag tänker inte ge upp. Jag är en kämpe och tänker inte sluta kämpa nu..
Förlåt för ett deppigt inlägg, ska försöka glädjas mer åt de små sakerna i mitt liv.